Det är måndag och vi behöver lite inspiration

Tänk om mässorna man var på såg ut lite mer så här.

#Reklamtoppen – Plats 15: Treo-psssh:et

Det har blivit nästan 300 reklamfilmer sedan starten av Marketainment och det är dags att lista de 20 bästa. Vi gör det i #Reklamtoppen!

#Reklamtoppen – Plats 15: Treo-psssh:et

Bakom plats nummer 15 på #Reklamtoppen hittar vi reklamsnickrarna Garbergs som tolkar det här fantastiska ögonblicket nedan. Med en fingertoppskänsla som jag inte ser i den reklam som rullar i rutan just nu lyckas de göra det omöjliga möjligt och jag fullkomligt älskar det här klippet.

Att labba ihop lite acetylsalicylsyra har till och med undertecknad lyckats med när kemirocken var på men att löda ihop det här mästerverket, det gör inte vem som helst. Trots lovorden är det dock svårt att sätta fingret på varför jag gillar den dryga halvminuten så mycket, men med största sannolikhet stavar vi lösningen som mitt favoritord när det kommer till klassiska ”Hänga gubben”:

Man använder ett onomatopoetiskt ord.

På svenska innebär det att man härmar ett ljud med hjälp av ord och jag har inga vetenskapliga belägg för vad jag skriver nu men jag påstår att det är ett av de absolut mest effektiva sätten att göra kommunikation på. Sällan kommer associationen och konsumentens ”göra parallellerna och tänka själv-förmåga” fram så bra som när man just använder den här typen av ord. Dessutom finns det en rebusliknande känsla, att man inte ger konsumenten svart på vitt vad han eller hon ska tycka eller tänka utan man (som konsument) måste själv komma fram till ”rätt” svar – och känner sig då duktig. I det här exemplet må det vara en dagisliknande uppgift att göra kopplingen mellan ”psssh” och ljudet som när man lägger brustabletten i vatten men det räcker gott för våra små hjärnor. En lite utmanande reklam helt enkelt: ”Vad menar dom?”

Ett lite mer extremt exempel är när Volkswagen gjorde den här annonsen.

Men nu skulle det här handla om Treo och deras mästerverk. Frågan är hur bra den är egentligen? Jo, det ska jag tala om, för det hela är mycket enkelt: Exakt tre platser bättre än Vasakronan-Rocky som knep plats nummer 18 på topp 20-listan.

http://www.resume.se/Global/Resume/manadens_kampanj/manadens_film/maj/film2.jpg

På Twitter diskuterar (och framför allt spekulerar) vi kring listan genom att använda hashtagen #Reklamtoppen. Listan är klar så det är fritt fram att gissa men att försöka påverka mig kring vilka de 20 bästa reklamfilmerna är, det kan ni glömma!

#Reklamtoppen

15. Treo-psssh:et
16.
17.
18. Vasakronan-Rocky

Fast i akut viral nasopharyngit

Tyvärr har jag inte lyckats samla kraft till en redogörelse av London-trippen men under tiden kan ni läsa några reflektioner här och här.

När huvudet är på rätt plats igen ska jag också ta och leverera nästa reklamfilm i #Reklamtoppen, ni minns listan på de 20 bästa reklamfilmerna? Tyvärr har den blivit allt för åsidosatt på grund av annat trams här på sidan!

Missa inte det första avsnittet av Svenska Spels podcast

I morgon är det lördag och då spelar vi förstås på Stryktipset. Det är uppvärmningsomgång till en av Sveriges mest prestigefyllda kundtävlingar (japp, så är det) som drar igång nästa vecka: Tips-SM.

Här kan ni lyssna på det första avsnittet av Svenska Spels podcast där jag och fyra andra sport- och spelexperter struntpratar om fotboll, Stryktipset, Tips-SM och allt annat som hör till i Hela Sveriges Fotbollsklubb.

Det helt matematiska spelsystem jag lirar enligt när det gäller fotboll hittar ni som vanligt här.

Itt vännt very väll!

Min föreläsning på ICE 2012 gick väldigt, väldigt bra och jag ber att få återkomma med mer information, reflektioner och bilder inom kort.


Med största sannolikhet finns all läsning möjlig här senast på lördag, tills dess får ni nöja er med branschpress och andra obskyra platser. Ser ni något så länka gärna här eller på Twitter så man vet vad som skrivs 😉

Inför ICE Totally Gaming 2012

På tisdag blir jag den yngste talaren någonsin som står på scen i London och pratar till hela den globala spelindustrin. Ice Totally Gaming hade förra året över 20 000 besökare och jag har fått förtroendet att prata i 45 minuter om marknadsföring som ligger mig varmt om hjärtat: Ambush Marketing.

ICE Totally Gaming är den globala mässan för hela spelindustrin (betting, bingo, casino, lotteri, online, mobil mfl.). Den arrangeras i London, i Earls Court, och består av både en utställningsdel och ett seminarieprogram. Eventet pågår över tre dagar (24-26 januari) och på tisdag, den första dagen, kommer jag ha en föreläsning med rubriken “Ambush – The Future of Marketing”.

”This session will be about ambush marketing and the future of marketing – especially for the gaming industry. Magnus Berglund will guide us through the different parts of ambush marketing, how the strategy/method works and show us successful cases. Crucial parts of good marketing is creativity and inspiration, which are also a part of the session. Finally he will give us the answer as to why ambush marketing is the future of marketing for every gaming company.

Magnus promises you that this will be one of the most entertaining presentations at ICE 2012, and that you don’t can afford to miss it.” / ICE

Låter inte så dumt det där?

Som ni redan räknat ut kommer de Olympiska Spelen ha en central roll. Senare i sommar avgörs som bekant OS i London och det är en av anledningarna till att min session blivit “hypad” och förväntningarna är som de är. Något som jag förstås enbart ser positivt på och är övertygad om att jag kommer infria (och överleverera på). Idag var jag till exempel på Butterick’s och inhandlade den sista rekvisitan, bara en sån sak.


Ni kan hoppa fram till 2:10 utan att missa speciellt mycket.

Löpande uppdateringar under hela resan (mån-ons) hittas bäst på Twitter och om tiden är med mig ska jag även göra en rapportering på plats här på bloggen. Huruvida min föreläsning kommer livesändas eller ej vet jag inte men jag ska helt klart göra vad jag kan. Lyckas jag kommer självklart länkning här på sidan.

Väl hemma kan ni räkna med ett saftigt reportage.

Föreläsningen blev klar innan årsskiftet då jag fortfarande var frilansare och notera därför att arrangören ännu inte ändrat min arbetsgivare, JJP är det ju som ni vet.

I Rolf-Görans skugga

Krönikan om reaktionerna efter Rolf-Göran Bengtssons seger i Radiosportens Jerringpris seglade direkt upp som det mest lästa inlägget på den här bloggen, och då är ändå trafiken rätt bra kan jag säga. Dessutom tillkom i runda slängar ett tusental nya läsare. Kul förstås att texten engagerar och jag hoppas den kan väcka nya tankar hos många.

Men, vi ska inte glömma bort att den här sidan i första hand handlar om symbiosen mellan marknadsföring och underhållning – marketing och entertainment: Marketainment helt enkelt. Dessutom har jag lovat fler reserapporter från mina upptåg och föreläsningar, vilket ligger näst på tur.

Sent på måndag kväll lyfter nämligen planet till London och som jag hintat om här och här är det alltså föreläsningsdags. Tanken är att hålla ett aningen mindre nervöst tal än nämnda Rolf-Göran och absolut senast lördag räknar jag med att ha skrivit en text här på sidan om vart jag ska, vilka jag ska prata inför, varför jag gör det och vad det egentligen är jag ska prata om.

Jag ska bara komma på det där sista själv först. Och boka flyg.

Rolf-Göran Bengtssons seger i Jerringpriset visar hur skrämmande människor är!

Igår vann ryttaren Rolf-Göran Bengtsson den kanske allra finaste utmärkelsen vi har i Sverige: Radiosportens Jerringpris. Med hela 214 333 röster från svenska folket vann den 49-årige gentlemannen med överlägsen marginal ner till tvåan Markus Hellner (138 662 röster).

Det här inlägget kommer inte fokusera på varken storheten i Rolf-Göran Bengtsson, hans helt makalösa väg till där han är idag eller hans seger i Jerringpriset. Däremot kommer det sistnämnda att statuera exempel i något som skrämmer mig allt mer: Att människor inte respekterar varandras åsikter.

Men först ett par klargöranden
Till att börja med vill jag nämna två saker: För det första så har jag haft lite svårt att sova sen efter prisutdelningen. Flödet på Facebook och Twitter blev lite för mycket för vad mitt tålamod klarade av och jag har ägnat större delen av dagen till att bita mig i tungan. Man kan säga att jag hållt i mig själv till att få skriva det här inlägget.

För det andra så vill jag klargöra en sak. Jag skriver det som så många andra också säger, och jag gör det för att vara tydlig: Jag är inte Sverigedemokrat. Ha den meningen i bakhuvudet när ni läser resten av texten.

Lite älska – och mycket hata
Det som hände igår, i samma stund som Rolf-Göran Bengtsson kallades upp på scenen i Globen, var att sociala medier exploderade. Lite älska – och mycket hata. Egentligen är det inget unikt för Radiosportens Jerringpris, allt som engagerar människor rör förstås upp känslor som gör att vi inte tänker lika klart som vi människor egentligen är kapabla till. Hur som helst så var stormen på nätet helt fantastisk att följa och man behövde inte anstränga sig speciellt mycket för att hitta någon som var argare än någon annan. Människor, och jag väljer att kalla dem precis så, var missnöjda med hur en ryttare kunde röstas fram som vinnare av Radiosportens Jerringpris.

Borde vara allmänbildning
Hästsporten är en av våra största folkrörelser och är man uppvuxen på en gård med ett par-tre kusar i stallet vet man vilket enormt arbete det är att ha idrotten som intresse. Det är inte ett intresse – det är en livsstil. Hur som helst, att många rider eller är intresserade av hästar ser jag som något en mycket stor del av svenska folket vet, eller åtminstone kan tänka sig. Alla vet inte att ridsporten har över 1 000 föreningar, 350 000 tävlingsstarter per år, att det finns omkring 280 000 hästar i Sverige eller att hästsporten varje år omsätter i runda slängar 11 miljarder kronor. Det kan ingen begära att människor ska veta och det är i det stora hela ganska ointressant för de flesta av oss att känna till siffrorna.

Det viktiga är att en mycket stor del av svenska folket kan tänka sig att det finns väldigt många som är hästintresserade. När man då, upprepade gånger och med allt större övertygelse (läs: desperation), försöker övertyga andra om att de har fel (som röstat på Rolf-Göran) ska man förstås lyssna. Man ska lyssna tills argumenten tar slut.

Igår tog de på många håll slut väldigt snabbt och personligen kan jag då tycka att människor som uppenbarligen inte tycker att Rolf-Göran Bengtsson förtjänar att vinna skulle stanna upp, andas och tänka:

”Tänk om det är jag som har fel?”

Fast ”fel” är inte rätt ord. Jag är snarare ute efter något i stil med: Hur kommer det sig att den här stora massan människor inte tycker likadant som mig? Som ni förstår behöver det inte vara en stor massa, den här gången var det så men det kan lika gärna vara en enskild individ.

Självklart får man vara arg, sur, ledsen och visa att man är upprörd över att ens egen kandidat inte vann. Det jag menar är att man inte ska kasta skit på alla de som också hade en åsikt och som gjorde sina röster hörda.

Tänk också på att de 500 000 i landet som rider regelbundet varje vecka är vana vid att kasta skit – bokstavligt talat.

Jag personligen tycker och tänker ofta i media, både i skrift och på andra sätt. Min utgångspunkt är att ha belägg nog till att vinna en eventuell argumentation och dessutom ska den (utgångspunkten) alltid vara grundad i vad som enligt mig är sunt förnuft. Ett konkret knep är att vända på steken och testa att argumentera mot sig själv och sina egna argument – ”tänk om det är jag som har fel?” som ni kanske minns.

Som när Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen
Ni kommer också ihåg att jag nämnde Sverigedemokraterna tidigare i texten. Vad som hände igår, och fortfarande händer, tycker jag på väldigt många punkter stämmer överens med efterspelet vid Riksdagsvalet 2010. Sverige fick ytterligare ett parti som kom över 4%-spärren och det var Sverigedemokraterna. Väldigt många människor reagerade på liknande sätt som igår och spydde galla över allt och alla, idiotförklarade 339 610 personer (det var så många röster som Sverigedemokraterna fick) och jag minns inte vad. Jag blev irriterad och förbannad då också för att människor inte respekterar varandras åsikter.

Och ännu en gång poängterar jag att man inte behöver hålla med andras åsikter; man behöver inte tycka likadant men man ska behandla dem med respekt. Vill 339 610 personer att Sverigedemokraterna ska sitta i Riksdagen och få bestämma i Sverige, då ska de få göra det. Sen kan man tycka att det är skrämmande och det skriver jag under på, men jag respekterar fortfarande att vi har ett röstningssystem i vårt demokratiska samhälle där varje röst räknas och att en stor massa människor uppenbarligen inte tycker och tänker som mig.

För mig är det självklart att respektera att vi människor tycker och tänker olika. Vi ”gillar olika” helt enkelt.

Avreagera dig kort, ignorera och förändra
Nu skiljer sig självklart omröstningen till Riksdagen sig väldigt mycket från Radiosportens Jerringpris men jag är tämligen övertygad om att ni förstår min poäng. Principen är nämligen densamma, och inte bara i de här två fallen utan hela tiden: Acceptera att andra människor inte tycker som du gör. Om det känns helt åt helvete – avreagera dig kort, ignorera deras segertecken och försök istället förändra någonting till nästa gång så du inte stöter på samma patrull. Och i fallet med Rolf-Göran Bengtsson kan förändringen vara att stanna upp en sekund och påminna sig om att hästsport är stort i Sverige.

Sedin kunde ha vunnit
Jag personligen kan förstå att en ryttare som Rolf-Göran vinner Radiosportens Jerringpris. Han skulle till och med kunnat få en röst av mig, men jag hade nästan lika gärna sett Daniel Sedin ta hem priset. Oavsett vem som hade vunnit så hade jag dock kunnat stanna upp, tänka till en sekund och komma till insikten att: Ja, det är många som är intresserade av ishockey, fotboll, längdskidor, tennis, golf eller vad det nu hade varit. Har många människor röstat och gjort sina val så är det så de tycker – jag behöver inte hålla med dem, men jag kan acceptera deras åsikter. Tyvärr verkar inte alla kunna göra det och DET är precis vad som skrämmer mig.

Idrottsgalan igår och efterspelet är enligt mig ett av många exempel på just det.

Till sist vill jag bara säga att den som vill göra sig lite lustig kanske tycker att alla inte riktigt hade alla hästarna i stallet. Och det är i så fall en åsikt vi får respektera.

Krönikedags!

Ikväll blir det en krönika här på bloggen: Parallell mellan Rolf-Göran Bengtssons seger i Jerringpriset och Sverigedemokraternas framfart. Kanske inte som ni tror, och definitivt inte som ni vill.

Precis som vanligt alltså.

Det här inlägget är tillägnat alla er som på något sätt (jag bryr mig inte hur) jobbar med ”journalistik”

Nyckelord:

  • Journalistik
  • Innebandy
  • Innebandypappa
  • Eddie Edwards