Category Archives: På äventyr

De roligaste händelserna. Vi tycker att marknadsföring ska vara kul, det blir så mycket roligare då!

Den här bloggen har flyttat

Den här bloggen har flyttat till Dagens Media och jag skriver numera på Sponsringsbloggen samt har en återkommande kolumn papperstidningen.

Sponsringsbloggen: http://sponsringsbloggen.dagensmedia.se/

Dessutom är min nya hemsida igång som samlar allt det jag har för mig.

mangeberglund.se: http://www.mangeberglund.se/

Vad gäller föreläsningar bokas jag genom hemsidan ovan eller direkt på mejladress mb(a)forget4p.com.

Itt vännt very väll!

Min föreläsning på ICE 2012 gick väldigt, väldigt bra och jag ber att få återkomma med mer information, reflektioner och bilder inom kort.


Med största sannolikhet finns all läsning möjlig här senast på lördag, tills dess får ni nöja er med branschpress och andra obskyra platser. Ser ni något så länka gärna här eller på Twitter så man vet vad som skrivs 😉

Inför ICE Totally Gaming 2012

På tisdag blir jag den yngste talaren någonsin som står på scen i London och pratar till hela den globala spelindustrin. Ice Totally Gaming hade förra året över 20 000 besökare och jag har fått förtroendet att prata i 45 minuter om marknadsföring som ligger mig varmt om hjärtat: Ambush Marketing.

ICE Totally Gaming är den globala mässan för hela spelindustrin (betting, bingo, casino, lotteri, online, mobil mfl.). Den arrangeras i London, i Earls Court, och består av både en utställningsdel och ett seminarieprogram. Eventet pågår över tre dagar (24-26 januari) och på tisdag, den första dagen, kommer jag ha en föreläsning med rubriken “Ambush – The Future of Marketing”.

”This session will be about ambush marketing and the future of marketing – especially for the gaming industry. Magnus Berglund will guide us through the different parts of ambush marketing, how the strategy/method works and show us successful cases. Crucial parts of good marketing is creativity and inspiration, which are also a part of the session. Finally he will give us the answer as to why ambush marketing is the future of marketing for every gaming company.

Magnus promises you that this will be one of the most entertaining presentations at ICE 2012, and that you don’t can afford to miss it.” / ICE

Låter inte så dumt det där?

Som ni redan räknat ut kommer de Olympiska Spelen ha en central roll. Senare i sommar avgörs som bekant OS i London och det är en av anledningarna till att min session blivit “hypad” och förväntningarna är som de är. Något som jag förstås enbart ser positivt på och är övertygad om att jag kommer infria (och överleverera på). Idag var jag till exempel på Butterick’s och inhandlade den sista rekvisitan, bara en sån sak.


Ni kan hoppa fram till 2:10 utan att missa speciellt mycket.

Löpande uppdateringar under hela resan (mån-ons) hittas bäst på Twitter och om tiden är med mig ska jag även göra en rapportering på plats här på bloggen. Huruvida min föreläsning kommer livesändas eller ej vet jag inte men jag ska helt klart göra vad jag kan. Lyckas jag kommer självklart länkning här på sidan.

Väl hemma kan ni räkna med ett saftigt reportage.

Föreläsningen blev klar innan årsskiftet då jag fortfarande var frilansare och notera därför att arrangören ännu inte ändrat min arbetsgivare, JJP är det ju som ni vet.

En dag i Danmark: Pissegodt

Gårdagen bjöd på inte mindre än 22 vakna timmar och en klar majoritet av dem i det dejlige landet som vi delar fantastiska Bron/Broen med. Än mer specifikt kan man säga att jag var i studio nummer 1 hos Twentyforuseven och trixade till reklam.

Min uppgift idag var enkel: Se till att allt går som det ska. Inga konstigheter.

hakan-hallin1

Inga konstigheter var det. Inga problem! Hur skulle något kunna gå snett med så mycket folk inblandat? Tror jag lyckades räkna ihop oss till ett drygt tiotal varav en skulle fotograferas, två höll i kameror, en kastade kuddar (typ) och resten tittade på (jag drack kaffe). Dessutom var det ju bara tre AD‘s som ville säga sitt, även om inte alla var helt klara med sina studier så fick de ändå vara med och tycka och tänka, prata och argumentera. Och visst, jag ser inget problem i det, det var därför jag var där.

Problemet var att min förståelse av danska är på samma nivå som min förmåga att trivas på IKEA: Det går bara inte.

Efter några timmar var det inga större problem och den efterföljande middagen på turistfällan Café Norden smakade utmärkt. Vissa saker återkommer när man är ute och gör bra saker, eftersnacket är en av dem. Under dagen får man en känsla för personer; man presenterar sig för varandra, berättar om sin bakgrund, kommer överens, argumenterar, bråkar, surar, skrattar och en massa annat. Ändå är det först när arbetsdagen tickat över till middag som det kommer fram vilka människor man egentligen varit med. Att spela är enkelt men i sociala sammanhang, utan arbetsregler/-praxis, bluffar inte folk i samma utsträckning som innan och man får höra många reflektioner och kommentarer som man inte alls tänkt på under dagen. Det är som att ”positioneringen” och rollfördelningen internt lägger sig och ”rivaliteten”/stoltheten som styrt under dagen försvinner – en magisk känsla som jag verkligen hoppas ni tar tillvara på när ni gör stora produktioner eller arbetar i ett tight team.

En annan sak som alltid är lika slående är det vi skulle kunna kalla åldersdiskriminering. Jag kommer återkomma i det här ämnet men vill ändå lyfta gårdagen som ett praktexempel på hur jag har det. Dessutom är jag säker på att det finns många andra som känner igen sig, både som den som känner sig illa berörd och den som beter sig som en idiot.

Under gårdagens produktion pratade jag med många människor, även om min danska som sagt är halvtaskig så funkar svengelska bra. Ett vanligt samtalsämne är inte helt oväntat vad och vilka man jobbar med samt vad och vilka man jobbat med. Det här ämnet brukar ta en liten stund med alla sidospår och anekdoter som både jag och vederbörande vill ta upp. Man bygger upp ett förtroende och skapar sig en bild om varandra, vem är det egentligen jag pratar med? Vad har han/hon gjort och vilken nytta kan jag ha av den här personen i framtiden? Ungefär så lyder frågorna i våra huvuden, även om vi kanske inte tänker på dem just då utan mest har ett trevligt samtal.

Än så länge inga problem. Tvärtom! Det här är jätteroligt och man lär sig mycket av att lyssna på andra. Däremot kommer alltid, alltid, alltid, alltid, alltid, alltid alltid, alltid följdfrågan (efter att samtalet stannat upp och det gått några sekunders tystnad):

– Men… hur gammal är Du?

Mitt standadsvar brukar vara 23 år, men jag funderar allvarligt på att ändra det. På kort sikt förlorar jag på att säga som det är; jag personligen, min chef, min kund och så vidare.

Anledningen är enkel: När jag säger talet ”tjugotre” raseras allting som jag byggt upp innan, konversationen om vad och vilka man jobbar med samt vad och vilka man jobbat med blir kanske inte helt värdelös men sjunker definitivt ned på personens prioriterings- och förtroendelista.

Hur jag märker det? Tro mig, det märker man – direkt.

Det spelar ingen roll om personen i fråga är 28, 38, 48 eller 58 år. Reaktionerna kommer ändå och det är så otroligt lätt att se, försök inte dölja det helt enkelt för det blir bara värre då. Det är i de här stunderna man funderar på att det vore ganska trevligt att istället för ”tjugotre” kunna säga något i stil med:

– Nä, alltså jag ville inte testa mina vingar direkt så jag gick på Handels i hundra år innan jag fick det här jobbet.

Och nej, jag har ingenting emot Handelshögskolan eller personer som väljer att studera där (eller på liknande utbildningar). Tvärtom så börjar jag förstå er.

Bara för att jag är ung betyder det inte att jag är dålig. Och jag tänker inte be om ursäkt för att andra tänker så.

http://angelchanelle.blogg.se/images/2011/muhammed_ali_146676819.jpg

Och som ni kanske läste på Twitter så kan jag inte nog poängtera att uttrycket ”bolla” ‘ska vi bolla lite idéer?’) inte har riktigt samma innebörd i vårt grannland som här hemma i Sverige. Bara ett tips.

Not: Som ni säkert förstod kan jag inte berätta mer om vilken sorts produktion eller vilken kund jag arbetade för. Däremot kommer jag givetvis berätta när allting är officiellt och kampanjen släpps.

Listan till London börjar komma

Som jag hintat om tidigare ska jag alltså föreläsa i London i slutet på januari – mitt största, roligaste och mest utmanande presentationsuppdrag hittills. Därför känns det skönt nu när de andra talarna börjar komma upp på listan. Personen som ska prata innan mig har bara 14 års erfarenhet av det han ska hålla en dragning om, bara varit chef för nån avdelning på en pyttebank som tydligen kallas Barclay…

”…and prior to that was Lead Manager for Accenture’s UK Capital Markets CRM practice.”

Det låter ju snyggt i alla fall. Själv drog jag till med att jag har kommenterat dressyr-SM och genomfört sex marathonlopp, varav tre i ett sträck. Dessutom fick jag in Marketainment på ett litet hörn!

Men det roligaste av allt är att efter min knappa timme kommer ingen minnas vad han pratade om och jag kommer vara den stora snackisen hela lunchen och de efterföljande två dagarna. Kanske till och med en YouTube-succé… Det ni!

Och ja, jag ska damma iväg mer information till er om vad det är för spektakel jag ska prata på, vad jag ska underhålla om och allt det där. Ni måste ha lite tålamod bara tills varenda liten detalj är klar. Vilket jag tror lär vara fallet innan veckan är över.

Ryktet stämmer, det blir en föreläsning i London 2012!

I mitten av förra veckan blev det klart att jag i slutet på januari tar flyget till London, riggar Prezi och kliver upp på scen på en global mässa som förra året hade över 20 000 besökare över tre dagar. Och jag ska prata marknadsföring.


Om någon hade sagt det för exakt tre år sedan hade jag:

  1. Inte förstått varför man åker till kalla London
  2. Sett ut som ett frågetecken när jag hör ”Prezi
  3. Varit rädd för att prata engelska med hotellpersonalen
  4. Aldrig kunnat tänka mig att föreläsa (ens på svenska)
  5. Inte haft en susning om vad marknadsföring är: ”Vadå, reklam i brevlådan?”

Det har hänt en del och nu är det egentligen bara punkt 1 och 3 som är kvar, men det ska nog gå bra ändå. Det är ju lååååångt kvar!

Vill ni ha förstahandsinformation på vad som händer gör ni bäst i att följa äventyret på Twitter och när jag kan säga mer om London-resan ska jag självklart ta och skriva något om det här på sidan. Jobbar även på att få till någon form av webbsändning, men engelsmännen verkar prioritera en högertrafikomläggning så det kan ta sin tid.

Undrar vad man gör om tre år.

Del 1: Vrijdag 4 november 2011

Då ska vi se om vi kan återberätta allt som hände igår. I torsdags slog vi på stora trumman och jag måste säga att dagen trots höga förväntningar motsvarades dem på alla punkter, med råge. Men vi tar det ett steg i taget och börjar med den här delen, den första av två.

För er som inte följde bildkvittret under dagen kan jag börja med att berätta att jag spenderade en stor del av dagen i Nederlandslandets näst största stad: Rotterdam.


Normalt sett håller Marketainment till i den svenska huvudstaden och jobbar med någon form av marknadsföring (någon form är det). I grunden kommer jag dock inte från storstan utan ett karriärsmål har varit att jobba just i Stockholm, av många anledningar. Steg två på den här önskekartan har varit en annan (större) stad och sedan ytterligare ett tredje steg. Mer om allt det här en annan gång men jag tar upp dem av en anledning: Ett annat mål, eller kalla det delmål om ni vill, har varit att resa i jobbet. Också här finns det många skäl som ligger bakom det men en stor drivkraft i allt jag gör är att det jag gör ska vara kul, det blir ju så mycket roligare då!

För ungefär två veckor sedan kom ett helt nytt uppdrag upp på bordet och som ni säkert förstår, och många av er själva känner igen inom branschen, så kan jag inte berätta allt för mycket om vad det går ut på. Hur som helt var uppdraget i alla fall bakgrunden till att jag i onsdags fick frågan om att åka till Rotterdam över dagen. Det är svårt att föra sig med titlar och yrkesbeskrivningar när man är så pass nyfiken och bred som jag är just nu men det ordet som jag brukar kunna använda i de flesta fall när jag pratar med folk från branschen är ”Planner”, och resans syfte var helt i linje med just ett planninguppdrag.

”Plannerns roll är att se utifrån och in på marknadsföringen. Vi är detektiver, journalister och uppfinnare samtidigt. Vi accepterar att vår process är iterativ men ger oss inte förrän vi hittar någonting som är verkligt användbart för vår uppdragsgivare.” – en bra beskrivning från PlannerFed om vad en planner gör.

Morgonreväljen drog till med den förträffliga tiden 04:30 och knappt timmar senare var jag i luften på väg mot Amsterdam och Schipol Airport. Det var första gången jag kom till det fria landet under havsnivån och ska jag vara ärlig hann jag inte se mycket mer än några tulpaner innan jag satt på ett tåg mot Dordrecht. En knapp timmes tågresa och jag kunde kliva av i Rotterdam, på en station som uppenbarligen byggdes om en smula för att hitta en taxi var inte riktigt som att manövrera en iPad för första gången. Några turistfrågor senare och jag kunde till slut kliva in i bilköernas värld på väg mot flashiga Luxor Theatre.


På baksidan av den fantastiska byggnaden slöt jag upp med en kollega på ett café för att prata ihop oss inför dagens möten. Kollegan kom från London-kontoret och hade haft lite smidigare resväg då han kunde landa direkt i Rotterdam – själv var jag ju tvungen att börja dagen med att passera tullarna på Gullmarsplan.

Lagom till klockan slog halvtid på dygnet slöt vi upp med två av de personer som tillhör uppdragsgivarens organisation. En rundvandring inne på arenan tillsammans med årets bästa kopp kaffe och gott snack med bra folk följde där efter. tankar kring om att jag just nu kunde ha ett bättre jobb. Teaterbyggnaden är helt fantastisk på alla sätt och utsikten från ett av caféplanen gjorde att suckarna över den tidiga uppstigningen kändes långt borta. Vi satt och småpratade om det är mest och det är alltid spännande att träffa personer som verkligen brinner för vad de gör. Rent arbetsmässigt utgick vi mycket från en klassisk SWOT-analys, även om det var en spontan och löpande diskussion. Jag ser på mitt jobb som att delta i diskussioner (inte föra) och sedan gå därifrån för att mappa in vad som egentligen har kommit fram. Därefter kan jag göra min analys, dra slutsatser och feeda in rekommendationer till andra i arbetsgruppen. Och ofta blir det just en SWOT, hur tråkig den än må kännas när man nämner eller skriver om den (när jag klinkar ner de här raderna vill jag egentligen uppfinna en helt ny modell men eftersom SWOT:en är i det närmaste genialisk så stannar det liksom vid tanken).

Hur som helst så spenderades en dryg timme tillsammans med de trevliga herrarna och jag och min kollega satte oss sedan ned på teatern för att på riktigt ta del av vad som får anses som produktens kärna: Underhållningen. För två inflygna konsulter kommer dock myrorna i kroppen snabbt och tålamodet till att sitta stilla infann sig aldrig riktigt. Efter att ha funderat en stund mötte vi istället upp ytterligare personer och fortsatte diskussionerna om framtidsmöjligheterna. Förutom att människor med ett starkt intresse är väldigt pratglada så är de förvånansvärt öppna till förnyelse. Bara att ta steget och anlita en svensk/engelsk (eller kanske engelsk/svensk) byrå är stort men att dessutom kunna ta på sig kritiska glasögon och granska sig själv och sin egen historia är beundransvärt. Jag ställer mig frågan om det hade varit lika enkelt att göra det här uppdraget med en svensk kund, och tvivlar starkt på det.

Men det finns förstås nackdelar också. Språket är en av dem men en större är kulturer. I Sverige har vi ingen kultur, eller rättare sagt: Vår kultur är så självklar att vi inte tänker på den. När man kommer till ett annat land märker man dock att vi människor skiljer sig en hel del mellan varandra och jag tänker inte på utbildning eller kunskap utan om betydligt mer handgripliga saker än så: Kroppsspråk, tonläge och diskussionsämnen till exempel. Det är ju inte direkt någon hemlighet att vi svenskar är lite stela och ibland har svårt att småprata – adjektivet ”osvensk” har ju till och med blivit ett väldigt positivt ord i många sociala sammanhang. Hur som helst så finns det vissa världsdelar där man vid första ögonkontakt och handskakning blir ”en i familjen”. En av personerna som vi mötte under eftermiddagen och som jag placerar in som själva definitionen på den här gruppen människor var en egyptier som hade väldigt bra input. Han vågade komma med konstruktiva inspel till våra diskussioner och svarade vänligt på våra frågor, även fast han inte alltid höll med. Han var ibland väldigt kritisk och framförde på i det närmaste fläckfri engelska vad han tänkte och tyckte om vad som hänt flera år tillbaka – och där stod jag och min kollega, tittade på varandra, tittade tillbaka och nickade instämmande med vår egyptiska vän.


Efter att vi haft våra möten begav vi oss än en gång ner på parketten och fältstuderade likt två småbarn med var sin fjärilshåv allt vi kom åt. Vi fastnade för vissa saker och slöt ihop säcken i några ämnen, bland annat hur vi skulle formulera problemfrågeställningarna och kritiska framgångsfaktorer när vi kom hem till respektive kontor nästa gång. På allmänsvenska kan jag bara tydliggöra att vi kom fram till vad vi skulle göra för att lyckas med uppdraget, varken svårare eller finare än så är det inte även om det på vårt kära marknadsföringska låter bättre med de orden jag skrev först. Ibland är det viktigt att vara fin i mun så det är lika bra att ni som inte lärt er tar och antecknar det. Ska man prata med bonden på bondens språk kan det vara värt att lägga någon minut då och då på att träna på de termer som adeln och borgarna slänger sig med också.

Klockan tickade på en smula snabbare än planerat och undertecknad skakade tass en sista gång både med trevligt folk, min kollega och teaterbyggnaden för att bege mig mot Amsterdam igen och flyget hem. Efter knappt sex mil i taxi var jag glad för att resebyrån valt SAS och gett mig möjlighet checkat in med mobilen redan till eftermiddagskaffet. Om jag var sen till flighten? Nja, säg så här: Det var en person som stängde dörren också.

Efter en överraskande god måltid på planet stod jag än en gång med bägge fötterna på jorden (fysiskt). Efter ännu en java (den här gången på Starbucks Arlanda) pallrade jag mig hemåt och kunde till slut blicka bak på totalt 21 trevliga och intensiva timmar.

Vad som är den stora, nischade och underhållande kärnan och bakgrunden till hela den här resan? Squash. Och inte grönsaken.

Det här var den första delen om fredagen den 4 november 2011. I den andra ska ni få en mer personlig analys av platserna och människorna man kommer i kontakt med under en sån här dag. Jag tänkte berätta det svenska i att förtvivlat förklara att man inte vill bli kallad ”Sir”, hur man blir i det närmaste idiotförklarad för att man ”jobbar med marknadsföring” och varför jag bytte visitkort med en holländsk taxichaufför som uppfunnit en induktionsgenerator. Mer om det och mycket annat i del 2 som kommer inom kort.

Och du, glöm inte att marknadsföring ska vara kul, det blir ju så mycket roligare då!